DNS-propageringskontroll

Global DNS Checker är ett gratisverktyg som slår upp en domäns DNS-poster från servrar runt om i världen samtidigt.

Det stöder posterna A, AAAA, CNAME, CAA, MX, NS, PTR, SOA, SRV och TXT.

Ja. Varje verktyg på sajten är gratis och inget kräver konto. Vi ber bara att du använder sajten för hand i stället för att rikta skript mot den.

Skriv in domänen i fältet högst upp på sidan, välj en posttyp och klicka på "Kontrollera DNS". Servrarna i listan nedanför kör då samma fråga och visar svaret som var och en fick, tillsammans med svarstiden.

Den styrs av postens TTL, inte av någon fast klocka.

Resolvrar fortsätter lämna ut det tidigare svaret tills deras cachade kopia löper ut och hämtar sedan det nya — en post med 300 sekunders TTL uppdateras alltså på ungefär fem minuter, medan en TTL på ett dygn kan ta upp till 24 timmar.

Det vanliga påståendet att ändringar alltid tar 48 timmar är en myt från tiden med långsammare namnservrar; att sänka TTL inför en ändring är det verkliga sättet att snabba på den.

Oftast fungerar allt och du tittar bara på en resolver som fortfarande har det gamla värdet i cachen tills dess TTL löper ut.

Andra vanliga orsaker är ett namnserverbyte som inte sparats hos registraren, så att delegeringen fortfarande pekar på den gamla leverantören, och negativ cachning, där en resolver minns att ett namn inte fanns och fortsätter returnera det tills SOA-postens negativa cachetimer gått ut.

Att kontrollera från flera platser visar om det nya värdet sprider sig eller faktiskt saknas.

I Windows öppnar du Kommandotolken och kör ipconfig /flushdns.

På macOS kör du sudo dscacheutil -flushcache; sudo killall -HUP mDNSResponder.

På de flesta Linux-system med systemd-resolved kör du sudo resolvectl flush-caches.

Att starta om webbläsaren eller enheten rensar också cachar på programnivå. Tömningen påverkar bara din egen dator; den ändrar inte vad andra resolvrar runt om i världen lämnar ut.

TTL står för time-to-live: antalet sekunder en resolver får behålla ett cachat DNS-svar innan den måste fråga de auktoritativa servrarna igen.

En låg TTL gör att resolvrar uppdaterar sig ofta, så ändringar syns snabbt till priset av fler uppslag; en hög TTL betyder färre uppslag men långsammare uppdateringar.

Att sätta en låg TTL före en planerad ändring och höja den efteråt ger snabb propagering utan bestående merkostnad.

En DNS-kontroll frågar resolvrar vilka värden en domäns poster returnerar just nu, som dess A-, MX- eller TXT-poster — det är det som faktiskt styr trafik och e-post.

Ett WHOIS-uppslag rapporterar i stället registreringsuppgifter om själva domänen: registraren, skapande- och utgångsdatum samt namnserverdelegeringen.

DNS berättar hur domänen beter sig just nu; WHOIS berättar vem som registrerade den och när den löper ut.

Verktyget kontrollerar en domän från resolvrar på många platser samtidigt — returnerar varje server det nya värdet har ändringen propagerat till de testade resolvrarna.

Eftersom det finns långt fler resolvrar i världen än något verktyg kan fråga är ett helt enhetligt resultat ett starkt belägg snarare än en absolut garanti.

En blandning av gamla och nya svar betyder att propageringen fortfarande pågår och att vissa resolvrar håller kvar en cachad kopia tills dess TTL löper ut.

Kontrollera posten du ändrade.

Efter en flytt av en webbplats till nytt webbhotell kontrollerar du A-posten, och AAAA-posten om du serverar IPv6.

Efter byte av e-postleverantör kontrollerar du MX-posten.

När du flyttar en domän till en ny DNS-leverantör kontrollerar du NS-posterna.

För domänverifiering och e-postpolicyer som SPF eller DKIM kontrollerar du TXT-posten.

Är du osäker, börja med A och MX — de täcker de flesta webb- och e-poständringar.